CORNISH REX
RASHISTORIA
KATTUNGAR
VÄNTADE KULLAR
OMPLACERINGAR
AVELSHANAR
UPPFÖDARE

Historien bakom Cornish rex
av Rina Matthiessen


Ursprung

 

Krullhåriga katter har observerats på många håll världen över, förmodligen under lång tid, men åtminstone sedan 1930-talet då de i bl.a. USA kallades karakulkatter efter den pälsfårras vars späda lamm ger persianskinn. Tidigare hade intresset för sådana katter varit ljumt, men när den
rödvita hankattungen Kallibunker föddes den 21 juli 1950 var tiden tydligen mogen för att den märkliga pälsen skulle tillvaratas i kattaveln. Kallibunker föddes av den normalpälsade, sköldpadd-vita honan Serena på en gård i Cornwall. Fadern var okänd, men troligen nära besläktad med modern. Gården och Serena ägdes av Nina Ennismore, som hade viss erfarenhet av rexkaninavel och därför insåg att det skulle vara möjligt att avla fram en ras med krullhåriga katter. Hos henne bodde också kusinen och veterinären miss McAllister, och tillsammans beslöt de sig för att genomföra ett avelsprogram för att fastställa nedärvningen. Efter något år anlitande man också de kända genetikerna A.C. Jude och A.G. Searle för råd och vägledning, vilket också ledde till att nyheten om de krullhåriga katterna spreds. Man beslöt sig för att kalla pälsstrukturen rexad, vilket också ledde till att katterna kallades rex.

Historia

Under första halvåret 1953 parades Kallibunker med sin mor och med sin syster Orange Girl, och i kullarna föddes en respektive två rexade ungar, förutom flera normalpälsade. Under andra halvåret samma år upprepades parningen mellan Kallibunker och Serena, och han parades också med sin syster Butterfly, vilket resulterade i två rexade ungar i vardera kullen. År 1954 parades Kallibunker åter med Orange Girl vilket resulterade i tre rexade ungar. Hans rexade son, den blåsköldpaddsfärgade Poldhu, parades med sin släthåriga dotter Millie Brim, vilket också gav tre rexar.

I augusti 1955 föddes en kull med två rexar efter Poldhu och den rexade honan Loveday, och vid det laget hade genetikerna, även med hjälp av andra parningar, kunnat fastslå att den rexade pälsen nedärvdes autosomalt recessivt. De katterna, såväl rexade som släthåriga bärare av rexanlaget, utgjorde grunden för cornish rex som ras. Även om Ennismore och McAllister fick viss hjälp från andra kattuppfödare, bl.a. de kända kattdomarna Brian Stirling-Webb och Phyllis Hughes, fick de dra det tyngsta lasset. Efter den första tidens tidningsskriverier mojnade också intresset för och efterfrågan på rexkatter. Till slut insåg de båda damerna att de inte längre klarade av att ta hand om det dryga trettiotalet katter, och den 12 septemper 1956 valde de att låta avliva flertalet, inklusive Kallibunker och hans mor. Den åderlåtning av avelsbasen som detta medförde hade lätt kunnat innebära slutet på cornish rexens saga. Några rexar och bärare av rexanlag hade dock fått andra hem, bland dem Poldhu, som Stirling-Webb övertog i sista stund. Lamorna cove, en dotter till Poldhu och Millie Brim, hade också exporterats till USA efter en parning med sin far, tillika morfar, och födde en kull i USA. En av honungarna, Diamond Lil of Fan-T-Cee, gick vidare via sin enda kull, och hanungen Marmaduke of Daz-Zling fick stor betydelse inte bara för amerikansk utan för all cornish rex-avel genom sin talrika avkomma.


P.g.a. den smala avelsbasen företog man tidigt flera olika inkorsningar. Man använde såväl britter (t.ex. den i brittavelsn oerhört inflytelserika blåcremefärgade honan Broughton Jane), burma (varav honan Fernreig Sultana var den första) och siames.

Sakta men säkert byggde man på båda sidor av Atlanten upp en mer stabil avelsbas. När man 1960 hittade den krullhåriga hankatten Kirlee, devon rexens urfader, företogs också parningar mellan honom och ett flertal cornish rex honor och bärare av cornish rex-anlag. Det visade sig visserligen snart att Kirlees rexanlag var helt skilt från cornish rexens, men det dröjde till 1965 innan samaveln mellan cornish rex och devon rex upphörde. I mellantiden hade devonre-anlaget fått en ganska stor spridning inom cornish rex-stammen. Detta fick en del negativa konsekvenser, bl.a. att ett hos devon rex vanligt anlag för partiell hårlöshet överfördes till cornish rex-stammen och att en del katter som såg ut som cornish rex egentligen var devon rex och tvärtom. Behovet av ”rena” cornish rex-katter utan devon rex-inslag ökade.


År 1965 importerades från Canada till Storbritannien en blå cornish rex-hane, som hette Riovista Kismet. Han var direkt ättling till Lamorna Cove, men hade också ”nytt blod” och fick mycket stort inflytande i cornish rex-aveln. Det fick också german rex, vars rexanlag hade befunnits vara indentiskt med eller i varje fall så överensstämmande med cornish rex-anlag att parningar mellan cornish rex och german rex gav enbart rexad avkomma.

Med hjälp av german rex- och cornish rex-ättade katter kunde några brittiska uppfödare bygga upp stammar med enbart cornish rex-anlag.

I USA fortsatte man länge att betrakta alla rexar, oberoende av krullhårighetens genetiska orsak, som en enda ras, men genom att devon rex-katterna var så ytterligt fåtaliga och att deras ägare inte samavlade dem med andra resar fick devon rex-anlag där mindre spridning. Däremot inkorporerades flera amerikanska rexmutationer i american rex, t.ex. oregon rex, california rex, pennsylvania rex och troligen också connecticut rex, men det är okänt om dessa anlag har följt med i aveln och förts vidare till de nutida amerikanska cornish rex-katterna så att dessa eventuellt är dubbel eller trippelrexade (t.ex. både cornish-rexade och oregon-rexade på samma gång).
År 1965 godkändes cornish rex provisoriskt av brittiska GCCF, och 1967 blev den helt godkänd av GCCF, medan amerikanska CFA faktiskt hade godkänt rasen redan 1954. FIFe godkände cornish rex 1967, och den första katten importerades till Sverige från Danmark året därpå. Den följdes av flera importerade katter, och en svensk stam byggdes snabbt upp eftersom efterfrågan på de ovanliga katterna var ganska stor, bl.a. genom att det ryktades att allergiker kunde ha rexkatt utan besvär.

Rexuppfödarna mötte dock starkt motstånd inom SVERAK. Eftersom katternas stamtavlor inte bara visade cornish rex i fyra led utan också andra raser belades de med olika avelsrestriktioner. Detta ledde till att man hellre inavlade för att på det sättet snabbt få fram katter med fyra rena cornish rex-generationer än att importera de katter som kunde ha breddat avelsbasen. Inaveln ledde till en ökning av antalet navelbråck och en allvarlig temperamentsförsämring. Även i Storbritannien hade man observerat inavelsproblem, men där kunde man motverka dessa genom att korsa in russian blue. Så småningom insåg även de svenska uppfödarna att man måste undvika de svårhanterliga katterna i aveln. En oförmodat snäll hane, Lustgårdens Curly Cervantes och en russian blue-ättad, norskägd hane vid namn Chaumier spelade stor roll för cornish rex-rasens temperamentsförbättring, liksom flera senare importerade katter på 1980-talet, varför flertalet av dagens svenska cornish rex-katter inte bara är vackra utan också trevliga katter. År 1992 registrerades 112 cornish rex-katter inom SVERAK.

 

Antalet registrerade Cornish Rex i SVERAK
1996...165 st

1997...156 st

1998...182 st

1999...216 st

2000...293 st

2001...291 st

2002...382 st

2003...417 st

2004...475 st

2005...601 st

2006...616 st

2007...571 st

2008...533 st

2009...471 st

2010...408 st

2011...339 st

2012...293 st

2013...387 st

 

Katterna på bilderna är
Överst - S*Batty Catty Superfly Sister n 09 Foto, Ellen Westfelt
Andra bilden - Kazimirez Gullviva, f 09 Foto, Lena Lindström
Nederst - S*Klockrikets Beauty Blossom & S*Klockrikets Beauty Lilith, Foto, Ellen Westfelt